Så glad!

Att livet kanske har något på lut för just lilla mig?
Kanske kanske inte. Men man kan ju alltid hoppas ;)
Man lever ju på hoppet sa grodan!
Och vem vet, vad grodan förvandlas till :)
Men jag känner mig lugn, harmonisk. Som om jag har hittat min plats. Det känns på första gången på väldigt lång tid som om att jag är på rätt plats vid rätt tillfälle.
Hur mycket vinden än viner utanför.
Så känner jag mig varm inombords. Detta kommer bli bra på ett eller annat sätt!
Kram



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback