Glidarmamman

Hur är det?

Det var så otroligt länge sedan vi sågs, saknar dig verkligen. Hur har du det?

Hoppas inte att du stannar där du är allt för länge?!..

Det börjar bli ensamt utan dig, du var ju min vän. Kanske till och med min bästa. Vet att det kan låta lite klysché. Men jag saknar verkligen alla skratten och våra glada upptåg.

Känner du likadant?

Är du ensam? Oroar mig ofta. Ibland är jag rädd för att jag inte kommer att få träffa dig igen. Du tog mig med storm den där regninga sommardagen i juni. Kommer du ihåg?

Jag kommer ihåg. Saknar dig så att det gör ont.

Vad som än har hänt på vägen så hoppas jag att du vet att du är välkommen tillbaka när du orkar slå dig fram genom det hårda skalet som du nu har hamnat innan för.

Jag hoppas, kommer alltid att hoppas. För ibland ser jag en skymt av dig i ögonvrån och mitt hjärta gör ett glädje hopp. Jag blir varm i hjärtat. Då kommer jag ihåg hur det var. Ibland kan det kännas så länge sedan. Som om det var en underbar dröm. Men jag vet att det inte var det. För jag nöp mig många gånger i armen under resans gång. Jag var så älskad och jag kände mig älskad. Något som också börjar kännas avlägset.

Men jag vet att du är där, och jag vet att jag kommer få träffa dig igen.

Glöm bara inte bort mig på vägen!

Min Älskade Daniel!

Din själ är saknad och älskad!