Glidarmamman

jag är så evigt tacksam för allt jag har!

hur allt har blivit. Det har på många sätt varit en livslång resa.

 

På ett sätt känns det som att man har kommit fram till slutet.

På ett annat sätt så känns det som om livet äntligen har börjat!

 

Det är så skönt att slippa kämpa, kämpa emot allt som är negativt.

Något som alltid varit så större delen av livet. Helt plötsligt tog allt det slut. Ibland är det tomt att vakna på morgonen, för man vet inte riktigt vad man ska göra. Fånigt va?!..

 

Men jag har kämpat de sista 20 åren av mitt liv, för att uppnå något som är normalt.

Så vad ska man göra nu liksom.

 

Dock är det en underbar känsla att kunna titta ut genom fönstret och drömma sig bort. Känna att saker är möjliga och inom räckhåll.

Att inte behöva kämpa ensam, att inte behöva känna att det inte finns någon som vill vara brevid när det stormar.

 

Jag har varit så trött den sista tiden, känns som om jag kan sova jämt.

Men det är för att tryggheten ligger brevid, andas djupt.

En vacker skepnad som ger kraft ork och villja!