Glidarmamman

Är hårda att lära sig. Att be om hjälp är så otroligt svårt.

 

Kontra att hjälpa andra eller sträcka ut en hand till någon annan. Det är så mycket enklare...

 

Ibland blir jag så trött och uppgiven av allt. Samtidigt tror jag inte att det handlar om prestigen. Utan mera om att inte villja vara till besvär. 

Något jag har lärt mig under min uppväxt. Men även något jag var tvungen att leva med under ett antal år då livet inte gav utrymme till annat!

 

Det handlar inte om stolthet eller något åt det hållet heller. Jag är nog bara fruktansvärt ovan, att jag är rädd att det ska komma något negativt ur det. För det har liksom alltid varit så.

 

Kanske är det jag som har svårt att lita och våga tro på att andra vill mig väl. Och sanningen är den att jag är rädd för att det kommer bränna en hel del saker runt omkring mig. 

 

Sanningen är den att jag har det så  himla bra, fina barn fin kille och ett jätte fint hem. Men jag är kanske bara för trött, för orkeslös just nu. Jag längtar efter mitt vanliga jag och den jag brukar vara.

Glad och Positiv.

 

Glöm inte att se motgångar som lärdomar!

Livet formar oss till dem vi är men, det kan också forma om oss och lära oss att se nya möjligheter!