I jakten på lycka!

Ja lite så har det känt den sista tiden. Efter det att Daniel fick sin diagnos så har jag på något sätt börjat focusera på mig själv.
Det är inte så att man har slutat bry sig om honom. Man är självklart mera vaksam och nervösare än vanligt. Men jag känner att det är inte mig det hänger på längre.
Vilket jag kan känna att det har gjort under väldigt många år.
Daniel sjukdom kom inte över en natt. Utan har ju succesivt klättrat ur sitt skal. Och på grund av att han har den sjukdomen som förr kallades för Manodepressiv så svänger sjukdomen i väldig fart. De faserna han pendlar mellan är en manisk fas och en depresiv fas.
Nu har han medeciner som gör att han inte kan börja pendla rikrigt mellan faserna utan kör honom fast i ett mellan läge där han ska lära sig vad som är känslor och vad som är sjukdom. Ha en grå vardag med lite intryck. Därför blir man lite fången i ingenmansland...
Även om man ibland känner sig fången så är det skönt att leva ett otroligt okompliserat liv med en man som numera inte vill göra så mycket, somhan själv uttrycker det.
- Att ha långtråkigt är väldigt behagligt.
Men även om det är behagligt så känns det som att man jagar lyckan, man jagar ett neutaralt läge där alla är lyckliga. Och jag har fått för mig att om jag är lycklig så blir barnen lyckliga och så kommer Daniel bli lycklig med tiden. Nu låter det väldigt själviskt. Men det är det inte. Jag har levt ett liv utan att kunna kolla åt mitt eget håll i snart tre år. Även om det har varit de mysigaste åren i mitt liv så har det tärt på både på orken och självförtoendet. Det är i botten.
Att alltid hoppa när någon skricker hoppa för att friden ska ligga är inget liv det är fångenskap. Jag älskar min man över allt annat. Och som tur är han jag lära känna honom ordentligt innan han insjuknade rejält. Och den mannen finns längst in i honom och ibland får man de små ljusglimatar av honom och det värmer till i hjärtat dirket. Så jag vet att han finns där inne och jag älskar DIG!
Tackvare det så orkar jag satsa vidare, för jag vet att han vill bli frisk.
Så idag har jag fått massa positiva besked, saker jag inte kan skriva om riktigt än men snart. Alla de beskeden kommer bli så bra för oss som familj. Det känns fantastiskt!
Är såå glad.
SÅ lyckan välkommen till våran familj på ett långvarit besök!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback