Så var det över!

Ja nu har han flyttat och kvar är jag och barnen. Känns faktiskt bra, och det är äntligen stillsamt runt omkring mig. Jag sov dessutom gott inatt. Första gången på riktigt länge. Men det många hårda ord som stannar kvar. Som sårat och ekar i hjärtat. Önskar ofta att jag inte vore så sårbar jämt. Men samtidigt tror jag att det är en bra egenskap, som gör en ödmjuk. Dels för att man vet att det är lätt att bli sårad, och som i sin tur gör att man kanske inte sårar andra lika lätt. Så det är nu livet börjar antar jag. Ska bara samla alla mina krafter och sätta full fart framåt!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback