Vid kanten av lejongropen!

Sitter jag och dinglar med benen..
Tankarna far runt i huvudet. Hoppa eller inte hoppa?
Kan det bli värre än vad det redan är?
Eller kommer det bli bättre?
Men som alltid blir jag kvar här vid kanten. För feg för att våga.
Att våga ta chansen!
Jag är ingen hoppare. Fick en gång en beskrivning.
Diana du är en fixare. Du fixar allt och alla!
Usch jag är en slav under mina egna värderingar. Att alla ska ha en chans.
Ikväll just i kväll är jag bara så Jävla trött!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback