Glidarmamman

känns det som att man är en studsboll. Man stutsar i i väggarna och ont gör det. Men det innebär inte att man slutar. Utan vi studsar alla en gång till och en gång till. Det som är lite spännande är att vi hela tiden lyckas ta ny fart, och till och med öka farten. Vi kan nog alla hålla med om att det är ett ganska stört beteende?!..

 

I allt studsande ska vi hålla alla bollar i luften. Planera dagis tider, gå i skolan, hämta lämna på dagis.

Sköta om ett klanderfritt hem och samtidigt vara den perfekta mamman!!

Ha det perfekta yttret och vara super insatt i allt och alla!

 

Hur gör man hur lyckas man?

 

För hur jag än vänder och vrider på det så har mitt dygn endast 24 timmar, jag är dötrött när klockan är 19 och mina barn knoppar i sina sängar. Då börjar min tid, den tiden som ska vara till hushålls arbete, skolarbeten, städning tvättning och renovering.

 

Allt är / har varit  lite väl mycket kaos och upp och ner!

 

Det konstiga med mig är att jag egentligen hatar kaos och upp och ner. Jag hatar att vara den där förbannade studsbollen som bara far omkring. Jag är en struktur och rutin människa.

Jag har alltid varit det, helst sedan jag blev ensam. Livet funkar inte annars. Hur sjukt tråkigt det än må låta, så är det då det är som bäst.

 

Dags att strukturera, prioritera och välja det som är viktigtast för stunden.

 

Inte följa strömmen. Jag har alltid gått min väg.

Det är uppenbarligen dags att göra det igen!

Det kanske är som en vis och klok själ sa till mig idag. Jag kanske är för snäll mot alla och jag kanske vill allas bästa.

Allt detta drabbar mig själv i sin tur!