Att finna sin oas!

Är en konst!
Att hitta en plats att andas på, en plats att leva för.
 
Visst var jag rädd för trisstressen och att inte ha mina vänner så nära och inom räckhåll.
 
Men det finns ingen plats som känns så hemma som denna, ingen plats som ger mig lugn som denna. Det räcker att köra in på våran väg så känner jag den ända in i själen.
 
Det är tyst och stilla.
 
Ingen som skäller, ingen som gapar.
Bara ett ständigt lugn.
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback